Skip to content
Onsdagen den 7 september sattes affischer upp kring Hökarängen och Gubbängen. Under uppsättningen iakttogs ett par på avstånd som började riva ner affischer som satts upp bara minuter tidigare.
Kamraterna följde efter personerna en sträcka för att sedan konfrontera dessa angående deras oförskämda beteende. Den ena personen blev så tagen på sängen att han frivilligt legitimerade sig och lovade att aldrig göra något liknande igen.
Aktionen ägde rum på samma bro över riksväg 73 där aktivisterna åtskilliga gånger tidigare stått, en lämplig plats då det passerar runt 2500 -3000 fordon per timme och exponeringen således är god och gensvaret från bilisterna vanligtvis är övervägande positivt. Så även denna dag.
Banderollen för dagen hade budskapet – Vita arbetare byggde detta land – vita arbetare kan ta tillbaka detta land. Banderollen flankerades av tyrrunefanor som fladdrade i vinden denna fina sommardag.
Aktiviteten förflöt lika lugnt som vanligt ända fram till att en vänsterbliven individ fick för sig att det var en god idé att stanna till för att skrika absurda saker för att sedan sparka mot en av aktivisterna, något denna snabbt fick ångra genom en lämplig tillrättavisning.
Om tillrättavisningen var hård eller om det föll sig så att rödingen hade dålig balans och föll i backen låter vi vara osagt, men ett som är säkert är att han lämnade platsen fortare än han anlänt trots att han anl
Med ännu ett år förflutet och med det massiva mängder aktivism som har genomförts – såväl intern som utåtriktad – har det här arbetats fram en uttömmande rapport. Som vanligt har det ägt rum demonstrationer och torgmöten, kampsportsträningar, vildmarksturer, banderolluppsättningar, föreläsningar, familjeträffar och mycket, mycket annat – från Trelleborg i söder till Kiruna i norr.
Som det konstaterades redan i Nordiska motståndsrörelsens nyårstal är det inte någon enstaka aktivitet eller aktionsform som sticker ut enormt mycket mer än någon annan under året, utan istället har det varit en mycket jämn hög kvalité genomgående från januari till december.
Sett till kvantitet är nivåerna av aktivism som genomförts bara minimalt lägre än under 2022 och det får för detta året ses som oerhört bra då 2022 trots allt var valår med en enormt ökad mängd aktivism till följd av det. Antalet kamprapporter som publicerats är faktiskt fler än 2022, men då mycket av den kvalitat
Han är en vänsterextrem f.d. lärare med en lång karriär av åsiktsförföljelse bakom sig, inte minst inom ramarna för initiativet med det ironiska namnet ”toleransprojektet”. Efter att ha lagt bort sitt tidigare burdusa agerande som mobbare av åsiktsfelande minderåriga elever på nittiotalet, ersatt sitt vulgära språk med en mer salongsfähig vokabulär och genomgått en högre utbildning, ”forskar” han idag finansierad av svenska folkets skattepengar som docent i pedagogik på Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet – bland annat om ”radikaliseringsprocesser hos individer och grupper i högerextrema och nationalsocialistiska miljöer”.
Som erkänd akademiker har en av hans viktigaste uppgifter varit att ge ”vetenskaplig tyngd” åt smutkastnings-epitet riktade mot systemkritiker. För detta ändamål anlitade till exempel författarna till Wikipedias lögnspäckade artikel om Nordiska motståndsrörelsen just denne man, som tackade för förtroendet genom att leverera ett rakt igenom känslob
Hejsan Joakim Kannisto, kan du kort introducera dig själv för de som inte regelbundet lyssnar på Nordisk radios Mer än ord?
Hej! Ja, vad ska man säga. Knegare, familjefar och aktivist i Nordiska motståndsrörelsen, 35 år och boendes i Bergshamra.
Kan du beskriva för läsarna vad det var som inträffade den 9 november i Solna?
Jag träffade på en ”vålds”-röding mitt på ljusa dagen och tänkte helt enkelt passa på att prata med honom, de är ju ändå så pass sällsynta att man inte kan ducka ett sånt tillfälle. Jag såg honom, han såg mig. Jag tänkte ta tempen på honom och om han var på, även på att slåss men när jag kom ikapp honom så visade han sig bara vara en röd, feg, systemförlitande mupp av högsta rang, vilket är extra anmärkningsvärt då han hade ett tygmärke på sin ryggsäck som borde tolkas som att han ville ha konfrontation. Han försökte gå ifrån och undvika, och jag tänkte helt enkelt att han förtjänar typ ett vykort från vårt möte. Så varför inte bara en spark i ar
Ursprungligen publicerad 2020-05-02.
Flyktingkrisen har
med all tydlighet visat att det inte räcker med etniskt folkmord, i
form av massinvandring och tvångsintegration, för att revolutionära
stämningar ska kunna slå rot i samhället. Det mångkulturella
samhällets konsekvenser, med mänskligt lidande och förnedring där
svenska kvinnor gruppvåldtas och nu även svenska ungdomar pissas i
munnen, har visat sig vara otillräckligt.
De psykologiska
mekanismerna bakom detta kan vi diskutera en annan gång, men vi kan
här kort och gott konstatera att man inte direkt går man ur huse
för att sätta stopp för denna mycket aggressiva attack på vårt
folk. Den nationella rörelsen växer, ja, men framryckningen sker
sakta och vi tar oss inte ända fram till målet. Visserligen hoppas
många på förändring, men få gör någonting åt saken. Man
klamrar sig – än så länge – fast vid andra ”lösningar”.
Om något har vi nu
sett svart på vitt att revolutionära förändringar endast kommer
att vara möjliga när vi
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.
Lördagen den 29 oktober hade vi nöjet att återigen se nationalsocialister marschera ned för Karl Johan i centrala Oslo i ett historiskt ögonblick. Att se nationalsocialister gå i fotspåren av det Tredje rikets krigare, kan milt beskrivas som en välkommen syn i staden som har blivit globalismens fäste i Norge.
Reaktionen från systemet var lika förutsägbar som hysterisk. Patetiska försök att smutskasta demonstrationen lät inte vänta på sig, med ett särskilt absurt exempel från NRK (även känd som Norges Pravda) med rubriken ”Nazister marscherade över barnens teckningar: – Skandalöst”, ackompanjerat av en omslagsbild som tydligt visar att demonstranterna inte befann sig i närheten av teckningarna utan att det snarare var polisen som trampade på dem.
Skärmbild från nrk.no.
Du känner säkert redan till hur demonstrationen slutade. Polisen, som uppenbarligen saknade modet att konfrontera Motståndsrörelsens aktivister i
Den 25 juli skickade Nordiska motståndsrörelsen en officiell förfrågan till partiet Alternativ för Sverige (nedan AfS) om att få dessa att ställa upp i en debatt med oss. Vi ansåg att detta vore väldigt viktigt, och även högst rimligt, för att få klarhet kring om AfS faktiskt utgör ett verkligt alternativ för svenska nationalister eller om de bara är ännu ett Sverigedemokraterna med nytt partinamn och som därför aldrig kommer kunna åstadkomma något av värde för den här nationen, annat än att möjligtvis och i bästa fall bromsa ned förfallet något, men utan att ha en chans att stoppa det.
Vi önskade därför debattera invandring och repatriering, huruvida detta, om AfS fick bestämma, kommer baseras på etnisk grund och ett verkligt intresse av att värna Sverige och svenskarna eller om AfS istället stödjer ”öppen svenskhet” och menar att invandring och repatriering uteslutande är en fråga om integration.
Vi ville ta debatten om det judiska inflytandet över västvärlden och globalt samt
En broaktion i Stockholm slutade med att en röding fick sig en törn och att diverse vänstertroll helt plötsligt började kackla om att våld var onödigt och verkade se det som orättvist att någon, som är som de själva, kunde få sig en tillrättavisning av den sorten.
Helt plötsligt beskrevs inte längre Motståndsrörelsens aktivister som svaga och decimerade, de fokuserade inte så mycket på fåtalet personer som höll i aktiviteten, utan nu beskrevs dessa istället som stora och starka män med våldskapital och man kan även se att vänsterpersonen inte alls utmålas på samma sätt.
Nu finns det ju en kamprapport om händelsen ifråga till skillnad från när diverse rödingar grät ut och jag tänkte istället skriva om hela händelsen i lite av ett helikopterperspektiv. Det finns vissa intressanta saker att ta hänsyn till och tänka på när det gäller liknande händelser som denna. Jag måste dock först säga att jag inte bekräftar ett eget deltagande på aktiviteten, inte heller påstår jag mig ha talat m
Vi lyckades skapa rejäl uppståndelse och intresse för Organisationen när vi officiellt deltog med en delegation på den otroligt lyckade demonstrationen mot vaccinpass i Stockholm igår. I samband med detta har också flera frågor ställts både direkt till oss via vårt kontaktformulär och indirekt om oss på olika sociala medier och forum. Jag tänkte besvara de mest förekommande på en gång med denna artikel.
Varför deltog Motståndsrörelsen på demonstrationen?
Samma dag som vaccinpass infördes i Sverige deklarerade vi genom en artikel författad av mig att vi är motståndare till vaccinpass för Covid-19. Även om det inte är vår absoluta huvudfråga utan mer en dagsaktuell politisk fråga vi tagit ställning till likt vi gör med många andra saker, så är det ändå en fråga där vi tycker att det ligger i linje med våra ideologiska grundvalar. Vi värnar vårt folks överlevnad, utveckling och frihet och menar att vaccinpassen kränker en eller flera av dessa.
Vidare har vi sett hur högljudda rös
2020 var ett mycket annorlunda år både för det nordiska folket och för dess förkämpar i Nordiska motståndsrörelsen. Systemets restriktioner och folkets rädsla för viruset gjorde att organisationen behövde anpassa sin verksamhet. Exempelvis var 2020 det första året sedan 2015 då ingen större utannonserad demonstration anordnades och färre offentliga aktioner på gator och torg har genomförts än i vanliga fall. Istället har mer fokus lagts på andra viktiga delar av kampen som exempelvis vildmarksaktiviteter, kampsportsträning och så kallad skrivbordsnazism.
Missta mig inte, det har demonstrerats och det har fortfarande genomförts offentliga aktioner. Antingen flygbladsutdelningar eller ståendes med banderoll och fanor över broar, ungefär 1,5 gång i veckan under året. Detta är inte på något vis en dålig siffra, men färre än vad det varit de senaste åren innan.
Under 2020 har det totalt skickats in 1439* kamprapporter. Medräknat de större aktioner som rapporterats om som artiklar ist
